PFAS – det osynliga giftet som kan kosta samhället miljardbelopp

PFAS-föroreningar har blivit ett växande problem och nu står samhället inför en tickande nota. För att rensa bort PFAS från vatten, mark och människokroppar krävs insatser som kan kosta hundratals miljarder kronor. Enligt granskningen Forever Lobbying Project, där 46 journalister från 16 länder samarbetade, riskerar länder inom EU att stå inför en saneringsutmaning av historiska proportioner.

Ett gränsöverskridande avslöjande 

Aleksandra Pogorzelska var en av 46 journalister som deltog i det internationella grävprojektet Forever Lobbying Project, en omfattande granskning av PFAS-föroreningar i Europa. Projektet samordnades av den franska journalisten Stéphane Horel och resulterade i avslöjanden om både de enorma saneringskostnaderna och den pågående lobbykampanjen från kemikalieindustrin för att urvattna en föreslaget EU-begränsning av PFAS.

– Vi kunde visa hur industrin just nu försöker påverka lagstiftningen bakom kulisserna. Vi granskade alltså inte historiska skeenden, utan en pågående maktkamp om vår framtida miljölagstiftning. Våra samhällen står inför en situation där frågan inte längre är om PFAS är ett problem, utan hur stort problemet egentligen är och hur samhället ska kunna bära kostnaderna, säger Aleksandra Pogorzelska, reporter på Dagens ETC. 

Granskningen byggde på vetenskapliga modeller för att uppskatta kostnaderna för PFAS-sanering i alla EU-länder samt Storbritannien, Norge, Schweiz och Island. Totalsumman landade på hisnande nivåer: som minst cirka 1 100 miljarder kronor de närmsta 20 åren på PFAS-sanering, förutsatt att åtgärderna begränsas till endast äldre typer av PFAS och att utsläppen av dem upphör omedelbart. En signal om att Europas PFAS-skulder är långt ifrån betalda.

– Det här var en typ av undersökande journalistik som en enskild reporter aldrig hade kunnat göra själv. Det krävdes samarbete, expertis och tid men resultatet blev kraftfullt, berättar Aleksandra Pogorzelska.

En tyst förorening 

PFAS har kopplats till en rad hälsorisker, bland annat cancer, nedsatt immunförsvar och leverproblem. Ändå är det först på senare år som frågan fått politiskt gehör. Mycket tack vare uppmärksammade rättsfall i USA, där kemikaliejättar som 3M och DuPont tvingats betala miljardbelopp i skadestånd. Men i Europa är situationen mer komplex. Här saknas ofta tydliga regelverk, och de rättsprocesser som finns är långsamma och tekniskt komplicerade.

– I Sverige är det fortfarande svårt för en enskild person att kräva rättvisa om man drabbats, säger Aleksandra Pogorzelska.

PFAS-skandalen i Kallinge, Blekinge, är en av Sveriges mest omfattande miljöskandaler. År 2013 upptäcktes extremt höga halter av PFAS i dricksvattnet från Brantafors vattenverk, med nivåer som översteg EU:s gränsvärden mer än hundrafalt. Föroreningarna spårades till brandskum från Försvarsmaktens övningar. Blodprov från invånare visade på några av de högsta PFAS-nivåerna som uppmätts globalt. Efter en lång rättsprocess fastslog Högsta domstolen i december 2023 att de förhöjda PFAS-halterna i blodet utgör en personskada, vilket ger de drabbade rätt till skadestånd.

– PFAS är egentligen tiotusen olika ämnen som har lite olika egenskaper. Men det de har gemensamt är att de är väldigt svåra att bryta ner och därför ökar hela tiden halterna av PFAS, i våra ådror och i naturen. Och det är tydligt att vi ännu inte har förstått vidden av konsekvenserna, säger Aleksandra Pogorzelska.

Miljardkostnader väntar – men vem ska betala?

PFAS är inte bara en hälsofråga eller en teknisk utmaning. Det är också en rättvisefråga där samhället måste ta ställning till hur vi hanterar miljöskulder som byggts upp under decennier.

– Vi är väldigt glada att vår granskning nått så många politiker och beslutsfattare. Vi har under den här tiden upptäckt att många politiker inte förstår allvaret. Samtidigt är frågan komplex och just nu pågår ett arbete där man ställer samhällsnyttor mot varandra. Ingen vill ju förbjuda PFAS i framställningen av mediciner till exempel, säger Aleksandra Pogorzelska.

De nya föreslagna EU-reglerna innebär begräningar i användningen av alla över 10 000 PFAS-ämnen. Samtidigt finns redan stora mängder evighetskemikalier redan ute i samhället. För vattenverk, industrier och kommuner innebär detta att omfattande sanerings- och reningsåtgärder måste vidtas. Kostnaderna kan bli enorma men ansvarsfördelningen är fortfarande oklar.

– Det är många inom vattenbolagen som kämpar med att visa att de vill ha mindre användning för att det är de som behöver rena vattnet. Jag tror att om man begränsar användningen av det så kommer det vara en morot eller ett incitament för företag att ta fram andra PFAS-fria lösningar, säger Alexandra Pogorzelska.

Tekniken finns – men tiden rinner ut

På Vatten2025, Sveriges största mötesplats för vattensektorn, kommer PFAS vara ett viktigt ämne. Fokus ligger på att belysa frågan, öka kännedom om vilka behov PFAS-rening ger upphov till och vilka lösningar som faktiskt finns att tillgå.

– Jag hoppas att vi kan bidra till debatt och att påverka politiker att ta fram regler som skyddar oss. Det kommer nämligen krävas politisk vilja för att hantera det här problemet. I Storbritannien har man nu tillsatt ett undersökande utskott i deras parlament, som ska granska användningen av PFAS. Förhoppningsvis finns det lärdomar för oss att ta del av, avslutar Aleksandra Pogorzelska.

Säkra din biljett till Vatten2025.